Jag tror nästan inte själv att det är sant, men usch vad känslig jag är för mat. Det är fan i mig inte kul. Dagen började med total protest från min sida. Vägra skolan! Det var tänkt att alla skulle till skolan idag på mentors träff för att checka av hur det går med specialarbetena. Inte tänker jag betala 100 spänn och slösa bort nästan 5 timmar för att tala om för läraren att det går bra med mitt specialarbete. Aldrig! Inte när det finns modern teknik som mobil och mail. Så jag ringer läraren, och poff, så behöver jag inte åka in till skolan =)

Tanken var ju att jag skulle plugga duktigt här hemma då alltså, men det slutade med några *harkel* timmar framför datorn, där jag pratade med syster-yster och Nettan. Min älskling kom och hämta mig när han var klar med sina ärenden, så vi kunde käka. Drog till Strandcafeét. Fiskgratäng med kokos, chili och lime lät lite häftig tycker jag och ville prova. Jag sa prova, inte äta upp. Jag skäms seriöst för min konstiga relation till mat. Önskar att det vore annorlunda, men hur?

I´m alone again. Älsklingen har åkt till el Stockholmo på utbildning. Det gick fin fint i baduset, o när jag handlade, käka mat och tittade på film, men nu när man ska krypa till kojs är det inte lika fint längre. It´s bloody empty!