Börjes barnbarn

föralltid

Spex/Avslutning/Varför/Karlstad/Utbildning

Nu var det riktigt länge sen jag skrev. Har haft fullt upp och långa dagar, så nu trycker jag ihop sex händelserika dagar i ett inlägg.... =P 

Tordagen innehöll en klassdag då det var tänkt att vi skulle iväg och spela frisbeegolf, men det blev ingenting. Vädret var inte det bästa. Vi bestämde oss för att ta en fika/lunch istället, hela klassen. Sagt och gjort. Mitt gäng anlände lite senare eftersom vi fixade inför kvällens spex. Efter fikat hade några av oss åtagit oss uppgiften att kirra present till våra lärare. Borde kanske inte gjort det. Blev tidspress, men hittade sen något riktigt bra. Sen blev det raka vägen till skola för att börja genrep & finslip inför showen. Nervositeten kom, som väntat. Fan vad bra det gick! Var lite orolig för att det skulle gå lite sämre, då vi inte hade övat så mycket ihop med de andra klassen. Vår klass ägde ju hela showen. Efter showen blev det lite käk och sen hemfärd.

Fredagen innebar avslutning. Samlades hela klassen först i klassrummet och inledde så som vi gjorde första dagen. Fick tillbaka blomman och brevet. Lärarna läste upp några punkter om var och en, och den som kände sig träffad fick gå fram, fick en bild och en kram. Vi gick ner till samlingssalen sen, där det blev sång, tal och alla avtackades. Började nästan grina under Den blomstertid nu kommer... Sen blev det tårta i samlingssalen och massvis med kramar. Följde med Angelica & Rebecka direkt ut på landet. Vi skulle ha middag och fest i Hasselfors spökhus (värdshus). Blev massa åkande & ärenden hit & dit. Barn, fika, fixa, trixa, sminkning, hår, duka, plocka och tillslut grogg & fest. Käkade god mat, gjorde en lek och sen en special-made tipspromenad. Åkte in till storstaden och krogen/baren. Var först på Babar och den tappra, resterande skaran av klassen på fyra stycken drog vidare till mm-baren. Kvällen tog slut....

Varför? När jag och Angelica var på väg till våra privata taxichaufförer gick jag förbi ett gäng med killar och en tjej. Denna tjej tittar på mig och säger "Här har du en pärla", men en ton av ironi. Varvid flera killar, speciellt den som var tillad, vänder sig om och tittar på mig. Den tilltalade killen uttalar ett usch-liknande ljud.... Självförtroendet störtade ner i hårdaste material med en hastighet som en rymdfarkost. Full som man var tänkte man inte så mycket mer på det, förrän dagen efter. Vaknar upp efter en dröm om detta, och tårarna behöver inte pressas fram. Det jag undrar är Varför? Vad var meningen. Jag kom fram till två alternativ. 1. Denna tjej ville trycka ner mig och ge mig dåligt (sämre) självförtroende. 2. Hon ville få bekräftat för sig själv att hon var snyggare än mig. Jag gissar på att det var alternativ 2, men frågan jag stället mig fortfarande är Varför? Bekräftelse vill ju självklart alla ha, men det ska inte behöva gå ut över andras ful-het. Och om det av en händelse var alternativ 1, så var det bara elakt. Ren elakhet. Jag vet att man inte ska försöka ta åt sig. Inte ta skit. Men det är så jävla svårt att undvika i ett sådant här läge, då självförtroendet redan dalat tidigare under samma kväll. Jag ångrar fortfarande att jag inte sa någonting...

Lördagen innebar en väldigt deppig dag av anledningen ovan. Badhuset fick jag plåga mig igenom och den var ett helvete. Jag var fruktansvärt såbar. Följde med familjen ut till stugan, där man kunde få lite lugn och ro. Otroligt att jag säger det, men det är sant. Det var underbart.

Söndagen kom snabbare än vad jag nog hoppats på. Lilla VM i Karlstad och jag som tränare. Jippie.. eller nått. Allt det administrativa gick kalas bra, simmarna simmade kalas bra och den flöt på riktigt bra. Men, dagen var självklart inte felfri. Jag har fått en mycket konstig magvärk, som jag börjat oroa mig för. Denna fick jag dras med hela söndagen. När tävlingen började lida mot sitt slut, ville flertalet simmare och föräldrar åka hem efter en lång dag i ett äckligt varmt badhus. Vem fan ville inte det? Felet var att de ville åka hem när just dom var klara. Vilket jag inte accepterade. På tävling ska vi ha en gemenskap, hela vägen igenom. Vi ska heja på varandra och vänta tills sista man/kvinna har simmat klart. Sen kan vi alla åka hem. Gnäll från flera håll och kanter, och vi tränare hann inte blinka förrän vissa föräldrar hade tagit över kommandot över planeringen för hemfärden från tävlingen. Så ilsken har jag nog aldrig varit. Ska föräldrarna hålla på sådär, kan del lika gärna ta hand om sina ungar helt själva. Vad ska vi tränare finnas till för? Och budningen, den kan vi bara skrota. Föräldrarna får skjutsa sina ungar bäst fan de vill. I do not care!!!

Måndag och tisdag (idag) har innebärt uppstigande ganska tidigt. Har haft utbildningar inför sommarjobbet. Igår började jag bli riktigt nervös. Det är mycket man ska hålla reda på. Idag var det också utbildning, dock inte lika länge som igår, vilket jag tackar för. Igår fick jag promenera direkt till badhuset också. Dagarna har varit riktigt långa och fullspäckade, så jag har knappt hunnit med att tänka och planera mellan allt. Magvärken har hållit sig i också. Den släppte lite igår morse, men kom sen tillbaka. Idag har det varit ganska lugnt med den, men det känns fortfarande lite grann. Dock inte lika mycket som igår. Nu är det tänkt att jag ska chilla lite, få i mig lite mat och vila fingarna =P Ikväll blir det nog kanske att spana in studenterna på deras bal. Har inte bestämt om jag vill kolla än. Risken finns ju att jag ångrar att jag själv inte gick på mig egen, vilket inte är någon jätte stor risk att jag gör. Värre skulle vara om självförtroendet slog i backen igen, för det vet jag inte om jag pallar med...

Kommentarer

  • Lillasyster säger:

    Vilken jä*la b*tch!! Ingen ska behöva höra såna kommentarer och jag hoppas verkligen att du har kunnat skaka den av dig nu - känner ju dig inte alls, men jag vet att du är värd mycket bättre än så.
    *kram på dig*

    2007-06-05 | 18:15:11
    Bloggadress: http://lilla-syster.blogspot.com

Kommentera inlägget här: