Börjes barnbarn

föralltid

Kalas

Det gick riktigt bra igår med Funky. Snurrade till det på två ställen, men det blev inget märkbart avbrott i danserna för barnen. Inget stillastående, så det är bra. Men något som måste nämnas är att det första jag möts av när jag kommer till gymmet är hon som är chef där, eller vad hon nu är, och hon frågar lite om hur det känns att bli instruktör till hösten. Jag säger att det är lite nervöst men att det ska bli kul. Och hon svarar med att det kommer gå bra och att jag är så duktig =P Det var precis vad jag behövde höra just då =D Självförtroende och smilbanden gick i taket =D

Efter Funky skulle jag ha badhus egentligen, men Hanna fick backa upp lite där eftersom jag skulle in till min bror med flickvän i Örebro. De skulle ha kalas och fira sina födelsedagar ihop. Väldans trevligt. Fick låna med mig deras Buzz hem, så igår kväll blev det först Robinson och sen tvingade jag sambon att spela Buzz med mig. Riktigt kul =) Förmodligen roligare om man är flera.

Kommentarer

  • Bim HD säger:

    Åh, vad härligt att få vara instruktör!!!

    Vet att det kommer fungera - känner det på mig ;)

    Må så grankott...

    ngn som bara önskar man kunde träna annat än enbart, step... suck... saknar aerobic och aerobic dance SÅ mycket... ... ... ;/

    2009-04-19 | 12:51:09
    Bloggadress: http://sjoebacka.se/wordpress/
  • Annika säger:

    Vad du är duktig! Instruktör!!!! Klappa dig själv på axeln!!!

    Jag förstår precis hur det känns att sakna mor- och farföräldrar. Precis som mina barn gör. Och precis som jag saknar mina föräldrar. Ibland tycker man att livet är orättvist....

    Stor kram duktiga du!

    2009-04-19 | 17:43:13
    Bloggadress: http://ankanb.blogg.se/
  • Diana säger:

    Härligt att du fick höra att du är duktig. Även om jag kan förstå att du är duktig så är det ju inte alltid man får höra det, eller hur?!

    Åhh, Buzz är ju superkul. Vi har det hemma, och plockar fram det ibland. Alltid lika toppen :)

    Kram

    2009-04-20 | 00:41:40
    Bloggadress: http://dianahagel.wordpress.com

Kommentera inlägget här: