Börjes barnbarn

föralltid

Okej, men ingen sensation

Jag kom iväg till Örebro iallafall trots inlägget förut. Jag började leta i garderoben efter vad jag skulle ha på mig på återträffen och det finns bara samma gamla vanliga trista kläder. Väldigt få kläder är det också. Är jag verkligen så trist? Min garerob innehåller verkligen noll till antalet partykläder. Allt är snarare så oparty det kan bli. Jag blev deppig, men tiden fortsätter ju ticka. Kombinationen av lillblixten och lite tidsoptimist (som jag förmodligen är) så missade jag bussen. Därför kände jag mig korkad...

Tur i oturen så har jag världens bästa pappa som ställer upp i alla väder och på alla tidpunkter. Också en liten anledning till att jag kände mig lite dum. Jag vill försöka undvika att låta mina föräldrar ställa upp allt för mycket på mig. Jag kämpar för ombytta roller. Det är min tur att hjälp tillbaka nu för allt de har gjort för mig. Jag får väl se det här som en övergång då vi hjälper varandra kanske.

Gårdagen blev helt okej överlag. Cidern var okej, men ingen sensation. Mascaran var okej, men ingen sensation. Borsten var nog kanske lite stor för mig för att handskas med. Får öva lite till och se om jag får haj på det. Angelica och Marcus hämtade upp mig. Hemma hos dom så pratade, men sjöng singstar mestadels. Rebecka kom och vi började göra oss i ordning. Angelicas sminkning gör ju att man känner sig grymt snygg så det + alkohol gjorde mig redo för återträffen. Vi tre var där först och sen trillade det in två till samt tre utomstående som var vänner till han som vi var hos.

Det blev som väntat. En helt okej, men ingen sensation. Filmen och bilderna från när vi gick i samma klass var höjdenpunkten iallafall. Så nu är det bara att hoppas att man kan få tag på alla bilder som man uppenbarligen inte fått. Längre fram på kvällen gick vi ut. Efter diskussioner och åldersgränser så hamnade vi på Thao. Bilder kommer förhoppningsvis senare.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: