Börjes barnbarn

Dags att sammanfatta året 2023.

 

Disa fyllde 3 år och Dennis fyllde 2 år.

 

 

Ett nytt år rivstartar som vanligt med möten och uppstarter. Det blev flertalet extra möten utöver de vanliga. Under våren betas även årsmöten av och jag deltog även på seminarium för att tilldelas domarlicens i WDSF samt i paradans. På tävling var jag TK, TL och domare. I april blev det missförstånd i mailkonversationer som slog hårt på mig. I samma veva rev vi av ett EM i Stockholm. Det var strax efter det som jag tappade lite gnista med det ideella och det gled nog kanske över lite på dansen. Jag kände att jag inte hade samma driv, men samtidigt så kommer alltid glädjen i salen tillsammans med eleverna och på avslutande show.

 

Generellt så började jag väl inse att min prioritering förmodligen varit fel. Så inför hösten trappade jag ner lite grann med det ideella och försökte satsa mer på mig själv och framförallt min egen dans för att hitta gnistan igen. Det var redan på gång att jag skulle börja undervisa på Dancemania i Kumla, och när jag ändå skulle åka dit, så kan jag ju lika gärna passa på att utmana mig själv med en buggkurs =D En bit in på hösten hoppade jag även på en kurs i hiphop på Dansstudion i Karlstad. Mitt sikte var egentligen inställt på jazzen. Den blev dock inte av, men jag är glad över att jag åkte in på hiphopen ändå.

 

Det blev en ny dörr som öppnades hos Dancemania och buggen. Kul och klurigt att prova dansa som följare i pardans. Det blev en ledardag med Tony Irving som föreläsare, Halloweendisco för kidsen, ett första besök på socialdans på Brunnsparken, funktionär på en buggtävling och såklart en avslutningsshow för kidsen. Vi hade även en avslutning med buggen där vi hade lite fika, utklädnad och dans. Temat var vinter och ideérna var lite tröga, men tillslut kom jag på att jag kunde dra på mig solhatt, solglasögon och hawaiiblommor = solsemester. Jag vann =D

 

I slutet på året blev det också lite nytt där jag fick vara tävlingsledare på en breaking tävling i Västerås. Trivs bra i rollen som TL med allt fix och trix som tillkommer där. I tävlingsvärlden så är det också guld att få vara med på ett hörn med tävlingsgänget och sen se resultatet från hörnet när jag är tävlingsledare. Jag trivs där. I hörnet.

 

 

 

 

I källaren kom chefen med förfrågningar på sina små handskrivna lappar. Det blev några ströpass här och där. Trivs riktigt bra med uppgifterna. Det är variation inom rutinen, och det är rörligt och så får jag köra både bil och truck, samtidigt som man träffar folk. Trivs överlag med kollegorna också. Det blev en sommar till där nere som varvades med chill, bad och glass.

 

Under hösten fortsatte jag som vikarie. Det blev några pass när några kollegor åkte på semester, men sen blev det lite skralt med pass, och jag började spana lite mer aktivt efter annat eller ett till jobb. Efter några turer blev jag kallad till introduktionsdag på NWT som distributör, både tidningar och paket. Jag bokades in på prova-på-pass. Jag gjorde ett starkt första intryck genom att backa på en balkong... Det var ju inte så bara att backa med högerstyrd bil i mörkret. Men men. Det flöt på bra sen och det funkade bra att jobba natt, så då blev jag inbokad på en hel vecka på samma distrikt. Veckorna före och efter jul var jag dock redan inbokad i källaren. Så nästa med NWT blir 2024. Jag tror det kan bli ett jobb jag kan trivas med, men det får framtiden utvisa.

 

 

Med en återblick på 2023 så kan jag konstatera att det har varit alldeles för få höjdpunkter. Bästa höjdpunkterna är utan tvekan resan till Trebinje med Nettan och 90-tals festival med Simon. Sen har det givetvis funnit flertalet små höjdpunkter/ögonblick - glitter - både på egen hand och med familj och vänner t.ex. storhelgerna, luncher, telefonsamtal, svampplockning, kalas, vinkvällar, promenader, bad i hav, sjö och pool. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var redan under våren som jag tappade gnistan, framförallt med det ideella, som då spillde över på dansen, och jag började inse att jag priroriterat galet. Jag la mer tid på ideellt arbete än på mig själv. Min egentid, den egna dansen, egna hälsan och jobb som faktiskt ger en inkomst, hade blivit eftersatt och hamnat rejält på efterkälken. Nog för att det ideella är en del av den jag är, men ordningen borde vara hälsa först, ideellt sen. Inte tvärtom. Så gnistan falnade på våren. Jag knegade på under sommaren och när semestervikariatet var slut och jag skulle in i en ny termin igen med lönearbete kontra ideelltarbete... Då tog det stopp. Flaggarna vajade.

 

Jag landade i att det jag borde lägga mer tid på är att hitta en rutin för mat och rörelse. Framförallt maten. Snubblade över text/memes på sociala medier som var så himla talade för det där med mat.