Minusgrader ute när man gick upp. Jag tänker fan inte cykla, så jag bokar Pappa Taxi FB (familje bolag). Till Funky Kidz alltså. Badhuset hade jag ju tänkt cykla till eftersom det förhoppningsvis skulle vara lite varmare då och jag skulle ta sällskap med Simon hem. Blev självklart inte som jag tänkt mig. Irritation kallar jag det. Har haft ett samtal om knoddar. Varken djupt eller brett. Men tanken på en liten knodd (bebis för er som inte hänger med i mitt speciella språk jag kan få när jag är irriterad och bara skriver det som tänks). Vart var jag? Jo. Tanken på en knodd får mig att bli alldeles förskräckligt varm, glad och tårögd. Den känsliga jag kommer fram, och framförallt den här jag-vill-bli-mamma-nångång tjosan hoppsan, ni vet. Och jag känner mig både gammal och ung på samma gång. Är det seriöst meningen att man ska få sånna här känslor redan som 20-åring? Jag känner mig själv som rena barnet ibland ju. Tack för mig. Det är en lite skrämmande känsla, den där om dom där små liven.

Hm, irritationen la dig lite iallafall. But it´s still there. Tycker inte om att lägga mig när jag är irriterad då. För då ligger jag bara och tänker på det jag är irriterad på, och blir bara mer irriterad. Ja, ni fattar väl hur fan det kan sluta. Och man skall icke väcka den björn som sover! Natti natti...

(Föresten är det skitkasst att det här med fetstil, kursivt, understruket, överstruket och alla de där knapparna bara har försvunnit från min blogg!)